Mitt Kina

Den Förbjudna staden - Tanken var att den som skulle träffa Kejsaren först skulle gå över  ett stort tomt torg mot den höga imponerande byggnaden där Kejsaren fanns. Under tiden man ensam gick över torget skulle man hinna få känslan att man var riktigt riktigt liten.

The Great Hall of the people- Kinas rikstadshus. Det är lätt att tro att det moderna Kina tagit med sig lite av det gamla Kinas filosofi att när du ska träffa de styrande ska du känna dig liten.

Mina söner på 1,90 cm blir små i denna enorma sal i The Great Hall of the People.

Damtoaletten i Riksdagshuset var som toaletter på andra håll i Kina, anpassade efter  kineser.

Det tog mig nästa en vecka att "hitta rätt". Det finns alltså ett hål i golvet med markerad plats där man rekommenderas att placera fötterna. Jag kan väl säga att fotrekommendationerna inte var  utmätta efter en kvinna på 1.75 cm. Förutom denna benmuskel krävande aktivitet så hade man traditionen att inte ha något papper på toaletten! Men man ska ju ta seden dit man kommer sägs det ju....

....men på ett hotell i Guilin hade man en för mig ny lösning på toalettbygge.  Jag undrar lite på hur man tänkt där? Man hade en glasvägg mellan rummet och toaletten. Som syns på bilden har alltså toalettstolen ryggen mot sängen vilket i och för sig kan betraktas som hänsynsfullt!

                                                                             Muren!

 Muren ÄR fantastisk. Det sträcker sig hur långt som helst i det mest ogästvänliga landskap man kan tänka sig. Man måste varit riktigt rädd för fienden för att komma på en tanke att bygga en mur HÄR.

Annars uppfattade vi det som om japanerna betraktades som den stora fienden.  På denna  tavla på Nationalmuseet anfaller Japan de  försvarslösa kineserna och man ser till och med hur japanerna hugger av huvudet på sina offer. I en av de statliga TV-kanalerna kunde man följa en militärserie där fienden i varje avsnitt var japaner, men där vann kineserna!

Hur har kinerserna det egentligen?

Jag skulle vilja tala med denne man vid floden.

Vi upplevde att vår resa var väldigt "turistanpassad". Vi transporterades i en  tillrättalagd  fåra  där lite av vardagslivet för kinerserna syntes till. På en promenad i Xian, som vi gjorde på egen hand, stötte vi på denna demonstration. Vet inte vad det rörde sig om, men tittar man på bilden ser det ut som om mannen med handen i sidan noterat att vi kom och ställde oss där.


Äldre i Kina

Något som verkligen avvek från Sverige var att man överallt såg åldringar.  Överallt  hade man med sig sina gamla släktingar och hjälpte dem fram. Det är sällan i Sverige att man ser rullstolar med äldre ute på stan. Det är faktiskt inte heller så vanligt i Sverige att man ser medelålders och äldre vistas på byn ihop. I Kina var alla åldrar blandade överallt. En anledning till det kan ju vara att kvinnorna gick i pension vid 45 års ålder!

Maten!

Vi fick pinnar att äta med första dagen vi kom till Kina och de lärde vi oss äta med.  Jag ska försöka äta lite med pinnar även hemma. Jag kastar inte i mig maten då. Svenskt kött , sås och potatis blir lite svårt med pinnar men annat som sallad, ska jag försöka fortsätta äta med pinnar. Vi satt en morgon och tittade på ett par kinesiska kvinnor som åt med pinnar. De hade bla små bönor på sin tallrik. Det såg svårt ut att få i sig utan sked eller gaffel, men då gjorde de bara så att de tog en böna i taget! Ingen brådska där inte. 

Maten var mycket god. Mycket grönsaker och fritterat av olika slag. 

Dumplings i olika former och smaker. Mycket godare än vad det ser ut

Vid ett tillfälle kändes det lite si och så med hygien och det var på floden Li. Samma trasa användes på bord och golv! En i vårt sällskap tillkallade läkare samma natt!

                                                                Sopsortering 

Här sorteras en container av sopor.

"Sopbilen" åker iväg med sin last.

                                                                          Terrakottaarmen.

Imponerande. Det är ju endast en liten del av allt som finns i området som man grävt ut, utrgrävning pågår fortfarande. 

Detta är den ende hela soldat man träffat på. Alla andra var helt isönderslagna.  Med hjälp av denna har man vetat hur man ska pussla ihop de andra.

Detta är en modell av området som terrakottaarmen grävts ut.  I kullen till vänster vänta fortfarande kejsarens grav att grävas ut. Man väntar med detta för att få fram bättre teknik för att bevara det man får fram. Med den teknik man har idag så lyckas man inte bevara färgen på det man gräver fram. När det kommer ut i luften försvinner färgen. Då graven sattes igen var alla figurer målade i klara färger. 

                                                   Det fantastiskt fina landskapet kring Guilin.