
De personer jag känt länge har jag svårt att förstå att de sitter där gråhåriga och med ansikten som tyder på att de hängt med ett tag. Jag ser mest gråhåriga män eftersom de allra flesta av oss kvinnor färgar håret. (Har Ni märkt att det är ont om gråhåriga tanter nu förtiden?) Dessa människor, min jämnåriga, är faktiskt de som är den starkaste pelaren i samhället just nu. Vi är mellan 50-60 år. Arbetar och har hunnit skaffat oss en trygghet i det vi gör både på jobbet och på fritiden. Somliga driver egna företag, vissa har blivit chefer och andra är förebilder för nyanställda unga arbetskamrater.
Tänk att vi som smögdrack Kir i bussen till Crazy Horse i Båstad nu sitter här och är ryggraden i samhället. Jag myser där jag sitter.